tisdag 12 april 2011

TIDSBRIST/PENGABRIST?

Ibland blir jag rädd när jag upptäcker att vi inte tänker längre... Vi bara rusar på och ser oss inte för. Ibland ser vi inte hur dumt vi bär oss åt...
Sedan händer ngt som gör att vi stannar upp och inser vad vi håller på med, förhoppningsvis i tid... :)
Sedan kan vi förhoppningsvis lära oss ngt av det, bli förbannade eller bara skratta åt dumheterna som vi håller på med.
Varför tänker vi inte längre "än näsan räcker" ibland? Varför rusar vi bara på? För vem eller vad? Vem tjänar på att vi har tunnelseende och bara springer utan att se oss omkring, lyssna och stanna upp då och då? Är det så samhället ser ut? (lätt att skylla på...) Eller är det våra egna visioner och drömmar som är satta alldeles för högt?

Just nu är jag "hemmafru", "lyxhustru" eller ska jag kalla det för vad jag egentligen är... föräldraledig... Jag trivs väldigt bra med att vara just föräldraledig! Barnen mår väldigt bra av det med. De är en liten stund i skolan/förskolan varje dag (utom fredagar). Sedan är det upp till oss vad vi hittar på. Behöver vi leka med andra barn eller behöver vi bara lugn och ro? Det är lyx att kunna bestämma detta själva!
Men hur blir det sedan när jag ska gå tillbaka till jobbet? För jobba måste jag ju. Hur mycket orkar vi och hur mycket pengar behöver vi?
Mycket handlar ju om pengarna... Dessa tråkiga räkningar som envisas med att komma...
Tål att funderas över... :)

Är det så att man alltid har antingen pengabrist eller tidsbrist? Har man pengar så har man ont om tid eller har man tid så har man ont om pengar? Vilket är värt mest, i längden???

Nu vaknade minstingen så nu har jag inte tid att skriva mer... ;)

Ha de gött!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar