söndag 26 augusti 2012

Gnäll!

Måste bara få gnälla lite. Och det är gnäll med stort G!!! Har ett barn som bara äter pasta och smörgås. Hennes kost består endast av detta... Inget pålägg eller ngn sås till. Försöker jag med annat så är det såå ÄCKLIGT så ni kan inte ana! Det är lite trist för det drar med lillebror. Ser eller hör han att det är äckligt så äter inte han heller. Båda behöver verkligen äta för att inte få blodsockerfall. Nu är det så att vi försöker lägga om kosten här hemma och äta mer åt lchf-hållet. Vilket resulterar i att hon matvägrar. Totalt!! Brodern är överaktiv och väldigt sockerkänslig. Det gäller både socker, frukt och snabba kolhydrater. Kan inte koka pasta till henne för då är det ju såå orättvist att han inte får det med. Och hon behöver också äta ngt annat. Hur jag än gör så blir det fel! Helfel!! Nu går tösen och lägger sig hungrig... Inte ätit ngt alls. Vilket kommer att resultera i att hon kommer inte somna förrän sent och sen kommer hon vakna mitt i natten och ha drömt ngt så hon inte kan sova (lågt blodsocker). Hela tiden får jag höra att jag lagar äcklig mat... Sen håller hon mig vaken på natten för att hon inte kan sova... På natten behöver jag få sova för det går i 110 hela dagen lång. Både på jobbet och hemma. Detta går mig på nerverna snart! Är det så här att lägga om kosten? Nya smaklökar som ska tränas... Hur som helst så är det tröttsamt!

2 kommentarer:

  1. Jag är verkligen ingen expert, men jag har fött upp tre barn. Dom har också haft "äcklighets-perioder"! Då har jag först förklarat att det finns inget som är ÄCKLIGT - bara mindre gott! Men jag tänkte så här - när du har ork (det är inte alla dagar man har det) låt din dotter vara med och laga maten. Hjälp henne att skala, skiva och hälla i grytor och röra om, och hjälp henne att duka- gärna lite fint med piffiga servetter osv.... Då kanske fokus tas från "det äckliga" och läggs på att äta maten i stället - maten som hon varit med om att laga. Det var bara en tanke!
    Lycka till
    Hls
    Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för snälla ord! De behövs ibland. Ibland behöver man nog påminna sig själv om att stanna upp lite och ta tillvara på vardagen. Den är ofta väldigt stressig.
      /Anna

      Radera