Sitter vid datorn en stund. Är hemma med sjuk lillkille. Förkylningarnas tid har börjat... Snorkråkorna som har varit på semester över sommaren beblandar sig med varandra igen och alla näsor börjar rinna...
Min lillkille är en liten grabb som är väldigt trygg i sig själv. Han traskar runt här hemma och leker för sig själv. Sjunger och undersöker vad vi har i alla kökslådorna. (Det har han ju aldrig gjort förut...) Men när han tycker att han vill ha lite fart på mamman i huset så börjar han undersöka vad som kan tänkas finnas i kylskåpet eller frysen... DÅ blir det fart på mamma och han får lite uppmärksamhet... Då, när han gör fel och han vet att han inte får vara där... Negativ uppmärksamhet...
Då känner jag att jag nog borde släppa fokus på det jag håller på med och leka med honom i stället. Det är så lätt att bli sittandes vid datorn eller tidningen när det är lugnt här hemma. Ingen som röjer runt och är bakom mig och hoppar å pratar högt. Ingen som springer runt och inga syskonfighter... Inga leksaker som flyger genom luften och ingen som är ledsen. Det blir för lugnt helt enkelt. Jag slappnar av och blir sittandes. Tappar fokus. Eller tappar... nja... Kan hålla fokus på det jag håller på med en ngt längre stund än om alla andra också varit hemma.
Fast jag tror att lillkillen tycker att det är lugnt och skönt här hemma med när det blir så här ibland. Tror att alla är i behov av stillhet. Eller tror... Visst har alla behov av stillhet och tystnad ibland. Eller hur?
Om jag blir pedagog för en liten stund och observerar vad han gör just nu så leker han matematik! Han undersöker storleken, volymen på burkarna i lådan. Passar nappen i den burken? Vänder och vrider. Tar en annan burk och nappen försvinner... Tittar glatt på mig och testar en annan burk. Matematik på hög nivå för en kille som snart är 2 år.
Tur att jag vabbar idag och inte ser sånt hela dagen... Hrmm...
Ha en härlig dag!
Det är i stillhet som utveckling och läkning sker! kram på dig
SvaraRadera