Man blir klokare med åren!

Vi han inte ens klart med inskolningen på lillkillen innan han blev sjuk - magsjuk... Och sen har det gått genom heela familjen... INTE kul alls! Så denna veckan som va tänkt att gå till inskolning och mys med barnen efter skolan gick till tvätt, tvätt och städ. Inskolningen får vi ta några dagar nästa vecka och hoppas att det går bra. Sen är jag ledig på fredag och då kan vi ta det lugnt och mysa! Och vila antar jag...
 :)  
Det märks på lillkillen att det är ngt nytt  på g som han inte är van vid. I vanliga fall så kan han somna hur gott som helst på kvällen och sen sova i sin säng men nu går det inte att röra sig i soffan innan han vaknar till och gnäller. Sen ska han sova nära hela natten och bli buren hela dagen. Och det blev ju inte bättre när han blev sjuk.
Det blir att ta nya tag nästa vecka igen!
*
När det gäller mitt mål att leva enklare så försöker jag ta det lite lugnare, inte hela tiden jaga små sekunder att tjäna in.
När man "går in i vägen" så skjuter man ju tex slutmålen framför sig hela tiden. Ett av många olika sätt att bli utmattad på. Man blir aldrig riktigt klar. Jagar på och tillåter sig aldrig vila emellanåt. Aldrig låter man hjärnan vila. Får aldrig vara riktigt nöjd. Det kan alltid bli liite bättre. Inte (kunna)säga nej. Hjärnan vilar aldrig utan tankarna far runt i sån fart att det inte finns ngn hejd på dem och tillslut blir det hela ett stort trassel som tar låång tid att reda ut. Världen blir lite svart-vit.
Lite så känner jag att mina vardagar ser ut. Lever inte här och nu utan går från mål till mål hela tiden och ser inte resan. Det viktiga för mig har varit att nå målen så fort som möjligt. Jobba snabbt och effektivt! När jag torkat av bordet så är jag klar. När jag torkat under bordet (har små barn) är jag klar. Ska bara hänga upp tvätten. Ska bara sätta igång en ny maskin. Finns det mer tvätt i huset ngn stans? Vad ska vi ha till middag? Vad är klockan? Ska bara kolla posten. När jag hämtat barnen. När vi kommit hem. När vi fått av oss alla utekläder. Mamma ska bara fixa i ordning detta. Ska bara göra detta. Ska bara, ska bara, ska bara...
När sätter jag mig ner och vilar lite? Säger till barnen att nu sitter jag här och vilar och vill du har hjälp så får du komma hit till mig. Tar tillfällen att stanna upp längs vägen och njuta lite av små ting i vardagen tillsammans med barnen eller ensam? Nää... Här ska vi fram så fort som möjligt!!! Tiden ska gå så fort som möjligt OCH jag måste få gjort så mycket som möjligt under den tiden!!!
Hemskt det låter!
Vill inte ha det så. Vill inte missa dyrbar tid tillsammans med dem man håller mest av i hela världen! Tvätten springer ju ingenstans... Disken står ju kvar på bänken. Kan ju fixa det senare.
Rätt löjligt att jag inte kommit på detta tidigare egentligen... Fast en lite tröst är ju ATT jag kommit på det nu. Man blir klokare med åren... ;)
Det skrämmande är att jag gjorde en tvärnit framför väggen för några år sedan och fick en del blåmärken som jag borde ha lärt mig mer på. Men jag har blivit bättre på att se varningssignalerna. Det svåra är att lyssna till dem... Att ge sig... Att säga; Nä jag klarar mig ändå bättre utan detta. Vill inte vara så dålig igen!
Jag jobbar på att bli bättre och snällare mot mig själv!

Må så gott!

Anna